Sun. 31.7 -27.


Tapasin Auliksen eilen puistossa, hän täällä ihmettelen kovin. Hän oli kysynyt Libyltä että missä minä olen ja juuri silloin satuin tanssia heidän ohitsensa. Seuraavaan tanssiin tuli hän heti hakemaan minua. Olin sitten loppu illan hänen kanssaan. Aulis varför ville du kisse mir. Kan inte förstå, det är ju nästan 2½ år från det vi voro tillsammans, fast visst har jag ju träffat dig efteråt. Du kysste mig så som vi skulle ännu vara kära i varandra. Men det är jag inte, jag tycker om Hocku nuförtiden. Inte för det att jag skulle ha glömt dig nej - jag tuckte så hemskt om dig då och kommer ännu ofta ihåg dig. Esitit minulle kaksi toveriasi jotka olivat mukanasi, olitte menossa Kangasalle. Pyysit heti saattamaan minua ja lupasin sillä enhän nää sinua usein. Tehin kyllä tyhmästi Lindmanille ja eräälle kapteenille kun olin luvannut heille mutta enhän kuitenkaan olisi voinut molempien kanssa tulla kotiin. Vielä tahdoit godnattkyssen och jag gav den åt dig, för min gamla kärlekas skull till dig.

T:hus den 27/7.

Är hemma redan hur allt känns så annorlunda, det är väl frånvarandet som gör det. Fick brev i dag morse från Werner B. Hans brev bli ju gång på gång  allt intressantare och med detsamma en fråga för mig.

Hilkka berättade att när han hade sagt hälsningar från mig till Peku så hade han frågat var jag är och tilllagd var det inte till Perkjärvi hon for. Hilkka svarade förstås jakande. Så hade Peku frågat när jag kommer hem. Det visste Hilkka icke då ännu. Så hade de talat någonting annat också om mig och Peku hade sagt då är det ju vi två "som har ledsamt efter henne. Hilkka sade att det är många andra ock som har. Då hade Peku sagt, det vet jag, men vi ska tala bara om oss.

I tåget den 26/7 - 27.

Nu är jag på väg till T:hus. Ack, hur ledsamt jag har efter Kaukjärvi och mest dig min vän. Snart falla tårarna längs mina kinder - nej var stark - jag måste vara stark. Men jag kan inte, mitt hjärta dunkar så snappt, jag har så ledsamt. Jag längtar mest till dig min käresta - varför måste jag träffa dig - varför kunde jag inte få resa bort utan att se dig. Jag skulle ha haft mycket lättare att resa hem utan återseendet - det var kanske ödet som tvingade oss att träffas. "Således var nöjd med det, var glad att du har vackra minnen kvar från dessa stunder och dröm om dem så har du lättre att vara." Så måste jag säga ät mig själv. Det hjälper ej, har nästan gråten i halsen, min vän - min käresta nu far jag långt bort från dig. Du kommer snart - efter 2 veckor - då har jag i T:hus. Men man det inte huru det är då mellan oss. Man kan nekat mig sällskapa med dig - men jag gör det ändå ty jag älskar dig, nej rättare - jag håller av dig. - - -

Ju, längre bort jag kommer från dig desto mindre blir min längtan efter dig. Varpå det månne bero. Är det din närhet, som kommer mig att sakna dig efter vad är det då. Men nu har jag lättare redan att vara. Mina tankar svävar redan i T:hus där har jag många många - nej tänk inte på andra nu.

Sunnuntaina 24.7.27.

Eilen, eilen tapahtui suuri ihme minulle. Olin Hockun kanssa - hänen kanssan. Uskalsin mennä vaan vaikka minua on kielletty.

Olin ensin illalla erään raskastykistöläisen kanssa. Lähdimme kävelemään tanssilavalle päin. Olin tanssinut muutaman tunnin kun nähin korpl. Winterin J.T.R. Hän tuli hakemaan minut heti tanssiin, hän kertoi m. m. että Hocku ja Nyman olivat lähteneet hakemaan minua. Vähän sen jälkeen huomasin Hockun & Nyman'in seisovan vähän matkaa minusta, justiin kun olin kääntää pääni pois heistä niin Hocku huomasi minut ja tuli kiireimmän kaupalla tyköni vaikka minulla oli kavaljeeri vieressäni. He jäivät vaan puhumaan kanssani ja kun soitto alkoi niin Hocku "bjudas" minut heti. Olinkin sitten monen tanssin ajan hänen kanssaan mutta oma kavaljeerini tuli taasen hakemaan minua sitten tanssin vuorotellen kummanki kanssa. Hocku pyysi saada lähteä saattamaan minua ja tietenkin lähdin hänen kanssaan. Hocku vad du är söt. Du berättade att du försökte skriva till mig och skicka brevet med Nissfolk, men han hade inte lovat hämta det till mig. Och då när jag skrev till Bengt så skickade jag hälsningar till dig, du hade fått den således tidigt en morgon då du ännu låg i sängen. Du var väl så sömnig ännu att då Du steg upp så visste du inte om du hade drömt eller inte. Du hade tagit sedan reda på Bengt och frågat om du verkligen har fått hälsningar från mig. Och sedan hade du villa skriva till mej och du skickade hälsningar, men jag fick den inte. Du hade frågat av Nissfolk var jag bor, han hade bara sagt, dit är så långt.

Hocku vad du är söt. Du tycker om mig ännu vad jag är lycklig - men ack hur länge - Jag tackar Gud att jag fick se dig och tillbring går kvällen med dig. Du sade att jag är din älskling - din älskling det vill jag så gärna vara. Vår vårsaga är inte ännu slut - så lycklig jag är, men jag har att tacka Gud för min lycka. Så söt du talar Hocku jag kan inte vara utan att tycka om dig. Du kysste som förr också så hjärtligt och ömt mig. Förts när jag inte ville låta, så sade du vardör - varför får jag inte en hälsnings kyss när jag engång fick en avskedskyss ock. Jag svara: Månne du har fått någon avskedskyss kanske du har drömt bara. Han svara: ja - kanske jag bara drömde om den. Men så drog han mig till sig och försökte kyssa, men han fick inte mera än vad våra läppan just - och just rörde varandra. Men när vi kommo till alléen hän, så drog han mig med sådan starkhet till sig att jag inte anade det innan våra låppar möttes. Så kunde jag inte mera motstå dig - det gick en rusning genom mig jag var din - jag var din på det hederliga sätt. Hocku du är min - du är min, jag är din, min älskling. I dag skulle vi träffas kl 7. men knappast ty det är sådant åskväder. Men varför inte, det kan ske en underverk att regnet slutar. det är i Guds händer om han vill eller inte att vi ännu träffas här.

Keskiviikko 20.7.27.

Tapasin tänään kylässä Nymanin & Hippodrom'in. Puhelin vähän aikaa heidän kanssaan. Hockusta en puhunut mitään mutta Nyman kysyi eikä saa viedä terveiiä. Essu lähtee huomen aamulla Viipuriin. Lähden hänte saattamaan asemalle sinne on 15 km. Pelkään että Hocku, Nyman ja ne toiset tulevat lauantaina tai sunnuntaina tänne. Mahdotonta minulla Jarlin takia, hän ei voi sietää että seurustelen heidän kanssa.

Maanantai 18.7.27. Keibel

Olin tänään ratsastamassa Nissfolkin kanssa. Enhän ole mikään erikoinen ratsastaja sillä olen vasta alulla.

Keibel 12.7.27.

Ja, jag är ännu här i Kaukjärvi, har snart varit en hel månad. Sitter här uppe nu i mit rum som befinner sig i andra våningen. Härifrån är ett vackert utsikt.

Tittade just på Hockus foto, ock kan inte låta bli a. betrakta hans varje ansikts drag. Är det för mycket om jag säger att jag älskar honom. Nej - varför skulle mina tårar dråsa ner längs kinden då jag betraktar hans foto om jag inte älskar honom. Jag kommer ihåg allt - allt, vår lilla vårsaga. Den var kort ty han måste fara bort men desto vackrare och ljuvare var den. Den var som en blåsippas korta levnad. Vi blevo bekanta då vårens första blåsipporna spirade upp, han plockade åt mej de första blåsipporna som vi sågo på vår promenad, det var på den andra kvällen då vi voro tillsammansa. Och sedan voro vi nästan varje dag tillsammans, när de bara passade för honom. Ack, dessa härliga stunder som vi tillbringade tillsammans. Nej - de voro icke stunder - timmar, flere timmarna njöto vi av varandra sällskap. Ack, hur härligt var det ändå att höra honom tala om kärlek till mej. Miriam min Miriam, min kära sötling, ack, det gick alltid en rusning genom mig, när han talade så, och de härliga kyssarna de brännde ack, de glödande heta kyssarna, de brännde min mun och hela mitt ansikte. - Nej - varför tänker jag på dem, kan jag inte vara utan att tänka på dem. - Nej - jag måste jag måste utan deras minne skulle jag säkert dö.

Ja, sådant var det en tid. Så började blåsipporna vissna, men vår kärlek vissnade inte men han måste fara kort långt från mig. Vi togo så vackert avsked från varandra i hopp om att snart träffas eller om inte snart så efter två månader åtminstone, då han kommer tillbaka. Sådan var vår korta sköna ock ljuva majsaga.

Vi hoppades då att vi snart träffas, men - ja, men, tiden kan ändra så mycket. Månne den andra vår ljuva kärlek och. Tiden förtär mycket och när man är en lång tid skillt från varandra så glömmer allt, allt det vackra som man erfarit. Hugo glömmer fort, ja vi äro unga och våra hjärtar törsta efter nya kärlekshistorier. Men när man träffas då börjar det gamla gro igen, vi ha kastat det i en liten bakkammare i vårt hjärta, återseendet kan väcka upp det - ja och så kan det börja på nytt igen. Vi skall se hur det går med oss.

Nu är jag nära dig men vågar inte ens happna att få träffa dig, nej - jag törs inte. Min svåger skulle komma få veta det så hur går det sedan. Det är bäst att vi inte se varandra. Hur skulle det sedan vara med vår vackra, härliga och ljuva saga, med vår vårsaga - majsaga. Är bäst att ingen få veta om den eller få se oss tillsammans. Ty allt är omöjligt.

Lauantaina 2 p. 7. 1927.

Olen ollut oikein pahalla päällä koko päivän. En ymmärrä edes itse itseäni. Tänään illalla näki mein svåger ein Bild von dem Hocku so sagte er, dass ich nicht mit ihm darf sällskapa. Han är en obildad karl förut varit chaufför. Kan det vara möjligt. Han har åtminstone gått 5 klasser ty han var ju i res. off. skolan.  Jag skulle inte tro, han verkar så bildad ut. Jag sade åt min svåger att han skall på hösten "till kadettskolan" så sade han "omöjligt - ja han måste då läsa 7 klasser före blir det ingenting av det. Han skällde så på honom att jag fick riktigt illa att vara. Jag håller av honom nu först märker jag det när jag hörde allt detta så var det nära att jag inte började riktigt a. trästa med honom. Han sade till och med att jag skall inte hålla sådana fotos i min väska. Men jag håller jag skäms inte att känner den.

Jag lägger mej snart är så trött på allt. Har tänkt på dig Hocku så mycket.