Keskiviikko 19. V 27.

Olin tänän Blomqvistin kanssa, hän on oikein ihastuttava. Hilkka ja minä lähdimme kaupungille kl. 8 aikaan. Nähimme Blomqvistin "vellikupin" kanssa. Oitis nähtyään meidät he lähtivät tulemaan meidän luo. Sen huomattuamme lähdimme Hilkan kanssa meillepäin, he tulivat niin kovaa perässämme että saivat meidät kiinni Osuuskaupan kulmassa. He pyysivät meitä kävelemään, mutta Hilkka ei millään olisi lähtenyt sillä ei hän tahtonut olla "vellikupin" kanssa. Mutta minun takiani hän vihdoin myöntyi, huomasin sen. Mutta jo kasarmien kohdalla hän sanoi täytyvänsä olla kotona 9. ja hän lähtikin pois.

Blomqvist ja minä lähdimme puistoon. Ensimmäisen kerran hän "smockas" minua suulle. Miten ihastuttava hän on. Löysimme oikein hauskan paikan takapuistossa siellä sai olla niin "i fred. Han kan smocka sen bra, jag var i sjunde himmel i hans famn, och från hans händer slipper man inte bort fast man hur försöker. Han smockade mej på ögonen sedan rund ansiktet och på munnen och slutligen på nacken. Sedan var han stilla en stund och ett, tu, tre sade han. Söta fröken, vet Ni jag älskar er. Jag blev förstås så häpen att jag kunde inte säga ett ord. Han fortsatte, har fröken alls tänkt på mej, när jag inte nu heller svarade så böjde han mej och kysste så att jag var nära att kvävas. Han är hemskt söt människa jag tycker så där om honom. På återväg plockade han blåsippor åt mej och fäste dem på mitt bröst, sedan tittade han mej djupt in i ögonen och kysste sp härligt, först på ögonen sedan på munnen, igen tittade han mej i ögonen och tog sedan mej så hårt fast och tryckte mot sitt bröst att jag var nära att skrika men hans kyssar förhindrade det. Klockan var ½ 12 då jag var hemma.



Ei kommentteja:

Lähetä kommentti