Perjantai 14.10.27.

Vielä olen täällä kotiin lähdöstäni ei ole tullut mitään, mutta luulen sentään että illalla lähden. Paul, jag kan aldrig glömma dig. Tänker ständigt på dig. Paul månne du alls kommer i håg mig eller har du glömt din "pikku tyttö". Ack, om du skulle ens någon gong komma i håg mig. Jag har hört ett och annat ond dig, bara ont, men min kärlek besviker inte, fast du skulle vara den sämsta människan här jorden.

Människorna, de hitta endast det onda alltid hos andra men det goda och allt det vackra som en människa kan äga också komma de inte ihåg. Alla har ju dåliga och goda sidor som jag och alla andra. Jag skulle vara så lycklig, om jag skulle ens veta att du någon gång tänker på mig. Minnet har jag kvar och i den lever jag. Jag trycker en varm kyss på din mun, vilken jag kysst så många gånger och på dett mjuka hår vilket jag smekt även tusen gånger.

Helsinki 5.10.27

Olen ollut jo viikon päivät täällä. Aika menee että hurisee. Paul on ollut niin paljon mielessäni nykyään.

Torsdag den 23.9.


Jag kom från J. T. R. ½7 tiden i går, träffade Hocku på vägen hem. Han stannade genast för att tala med mig sedan kom han följa mig hem. Han berättade att Sundström gick kl 5 till Bio för att han Hocku hade sagt Sundström att jag går till Bio kl 5 så hade han skundat genast i väg.

Var senare på kvällen med Karl Gustaf. Han måste kl. kvart före 9 vara i kasärn. Du är så rar och basslig på allt sätt. Du sötnos.

Onsdag den 28.9.27.

Har tänkt på dig och sista kvällen. Du kan få mig bli ännu kär i dig, ja - jag tror att det är inte alltför långt borta, den känslan.

Samma kväll.

Hocku, var med dig i går kväll. Du har inte förändrat dig än. Du är likadan som i våras och i somras. Du kysste hela tiden mig och jag frågar varför du gör det. Du svarade: att du tycker om mig. Jag försökte tala allvarsamt med dig och lyckades också men din slutsats var atta du tycker om mig ännu. Du frågade även hur det är med mig. Ja - jag sade sannigen att jag har tyckt mycky om dig men - - - något har dött, har dött redan. Jag tycker om dig som min bästa vän men ej mera. Jag har en annan som jag håller mycket av och .... och sedan en som är långt, men ändå nära mig, jag älskar honom. Aldrig - aldrig kan jag slita honom från mitt hjärta, om jag skulle kunna också göra det, men minnen står ändå kvar. Hocku snälla jag tycker om dig som en gammal vän för vår gamla kärleks skull. Du ville ha mitt foto, jag gav.

Hocku berättade att han vet en som är kär i mig. Han sade direkt att det är Sundström. Jag frågade hur han vet det, så sadew han, man märker det på allt sätt.

"Rakkauden tie on täynnä kukkia ja verta"

Kun pyrkiessä huonost' onnistuu ja kaikki vastatuuntaan käy ja mieli murehista mustuu eik' vilahdusta valon näy. Suo silloin ajautksissani luokses' tulla.

O, Ave Maria, som kunde föda utan att älska, lär mig att älska utan att föda.

Yks' ompi suuri arvoitus: Oi ihminen! mik' on elämäsi tarkoitus?

Vaikka onnen kukka kuihtuisikin, niin muisto siitä saa rlämän tuokstumaan - 

- Elämä. Mitä on elämä päällä maan?
On toistaa kärsimystä vaan. Katkeraa kaihoa, pettymystä. Korpivaellusta - harhailemista.

Miksi kaipaa ihmislapsi?
Miksi kaipaa ystävää?
Miks, ei viihdy ihmislapsi, miks ei viihdy yksinän?

Ah, elämä, mit oletkaan!
Kukkia, seppeleitä - 
tuskaa, kyyneleitä!

Miksi?

Oi, monta, monta kertaa, me niin toivotonna huokaamme, ja usein totta tosiaan jo oltais valmiit luopumaan pois elämästä:
läihyvästä,
ikävästä,
pettävästä....
mi meille lupaa onneaan ja kuitenkin ilkuu ainiaan ja tyhjän kauran meille tarjoo ja pilvillänsä riemut varjoo, mit' antaa kohta ottaa pois, kuin pilaa vain laskennut ois, ja pyhyytemme maahan tallaa vain nauramalla. Ja kuitenkin elää täytyy! Täytyy, miksi?

Ei tiedä kukaan.

Jatkan päiväkirjaani tähän 28.9.27.

Måndag den 26.9.27.

Jag var en kvart timme hemma så kom Sundström och hämta mig. Hilkka och Ericsson träffade vi i stan. När vi kommo från Bio ville Sundström att vi skulle skiljas åt med  Hilkka & Eriksson. I strandparken sutto vi på en sten ganska länge. Vad du min stora gosse är söt. Du kysste, du ville bara hela tiden kyssa mig. Jag har börjat hålla av dig. Månne för dina smekningars skull - nej, jag har hittat någonting hos dig som fänglar mig. Varför kysser du mig - ja och varför låter jag dig göra det. Fråga följer efter fråga. Ja, på min fråga kan jag svara: ju, jag är intresserad av dig. Jag känner mig så lugn i din famn. Ack, du vet att jag skulle kyssa dig frivilligt, men nej inte ännu. Du, sade att jag flörtar alldeles för mycky med alla - inte mera säger jag själv, förut gjorde jag nog det. Flere dussin pussar skulle nu ge åt dig om du befinde dig hos Mirin.

Sunnuntaina 25.9.27.


Päivällä kävi hauskasti. Lähdin Hilkan kanssa kävelemään kl 1 paikkeilla. Vainikaisen kulmassa tuli eräs student meidän tykömme ja kysyi emmekö tunne häntä, hän on Torsten Ericsson! Då först mindes jag honom, om en jag kom inte alls ifåg mera hur han såg ut. Jag blev bekant med honom för ungefär ett år sedan. Han var nämligen då i militären. Han frågade att skulle vi inte fara till Karlberg - men jag ville inte, ty soldaterna gingo klockan 3 till kyrkan och jag ville se Sundström. Efter det foro vi sedan. Tiden gick dår så fort, ett, tu, tre var kl. ½ 6. Han är ganska trevlig, jag kan tala vad som helst med honom. När vi åkte till staden, så såg jag Sundström, han märkte också mig medan han viftade åt mig. Kan man tänka sig han var med Hocku. Vi stannade bilen och stego ur och begåvo oss Kino till. Genast kom Sundström till oss. Vad han är söt. Vi beslöto att gå till Bio, först ändå hem.