Sunnuntaina 25.9.27.


Päivällä kävi hauskasti. Lähdin Hilkan kanssa kävelemään kl 1 paikkeilla. Vainikaisen kulmassa tuli eräs student meidän tykömme ja kysyi emmekö tunne häntä, hän on Torsten Ericsson! Då först mindes jag honom, om en jag kom inte alls ifåg mera hur han såg ut. Jag blev bekant med honom för ungefär ett år sedan. Han var nämligen då i militären. Han frågade att skulle vi inte fara till Karlberg - men jag ville inte, ty soldaterna gingo klockan 3 till kyrkan och jag ville se Sundström. Efter det foro vi sedan. Tiden gick dår så fort, ett, tu, tre var kl. ½ 6. Han är ganska trevlig, jag kan tala vad som helst med honom. När vi åkte till staden, så såg jag Sundström, han märkte också mig medan han viftade åt mig. Kan man tänka sig han var med Hocku. Vi stannade bilen och stego ur och begåvo oss Kino till. Genast kom Sundström till oss. Vad han är söt. Vi beslöto att gå till Bio, först ändå hem.

Sunnuntai 25.9.27.


Eilen olimme "Stassiksella" tanssimassa. Aira, Hilkka, minä, Sundström, Rotkirch, ja Holmberg (Holmbergin veljesten vanhin veli, hän oli käymässä täällä. Pojaat esittivät hänet meille.) Olikin erinomaisen hauskaa, mutta mikä ikävä, että Sundströmin & Rotkirchin täytyi olla kl. 11 kasarmilla. Lähdimme niin 5 vaille 11 pois sillä pianhan ajoimme Holmbergin biilillä pojat kotiin. De bådo om ursäkt att de måste vara så oartiga och gå. Men jag ansåg den vara ju klart.

Lauantaina 24.9.27. päivällä.


Min vän, har tänkt på dig igen så mycket. Var i går och i dag se på detta ställe där vi tillbringat våra härliga stunder. Jag fick alldeles tårar i ögonen när jag tänkte på oss, hur vi bringat stunder, timmar på detta ställe. Ack, det var mer än man kunde tänka sig.

Perjantai 23.9.27.


Tulin juuri kotiin. Olin Heimon kanssa tai oikeammin meitä oli useampia. Aune Alava ja Kankaanpää oli mukana. Olimme kahvilla Vainikaisella. Pojaat olivat ensin tullet Aunea vastaan ja heti Heimo oli kysynyt minua. Sitten tulivat he hakemaan minua tyttöjen seurasta. Vähän harmitti kun Hocku tuli meitä vastaan, olisin niin tavattoman mielelläni mennyt hänen kanssaan. Ei silti olipa Heimonkin seura yhtä hyvä, mutta hän vaan aina puhuu siitä ja että olen niin kylmä häntä kohtaan.

Tiistai 20.9.27.

Du Paul har varit till Helsingfors, ack min vän tack för hälsningarna. Aira berättade om dej och hälsningarna, hon kom i går hem. Flickorna hade väntat att du skulle bjuda dem någonstädes, men Du gjorde det inte, varför? Du hade frågat bara vart de tänker gå på kvällen. Aira hade sagt att de vata inte ännu (hon väntade nämligen att du skulle bjuda dem på dansant). Du hade sagt: Jasså. jag nämligen tänker lägga mig redan kl 10. Aira hade blivit ganska stukad över det. Men det var ju likt dig min vän. Jag är glad att du inte gick med dem, inte för det, att jag skulle inte ha unnat trevligt åt flickorna, men för min egen obetydliga personlighets skull. Jag håller så mycket av dig min vän. Varje kväll före jag lägger mig, är du min, jag tänker bara på dig min vän. Före jag slumnar in, är du min sista tanke. Jag beder för dig, att Gud i himlen skulle skydda dig för allt ont och att du skulle komma i håg mig där borta och ännu att jag skulle erhälla brev från dig. Jag vet att Gud den allsmäktige hör mig, han hör ju alla sina barns böner, jag vet att Gud hjälper mig snart eller senare. Han låter inte sina barns böner gå förbi sina öron, han hjälper och hör på dem, som tro honom. Jag vet, jag tror på honom och därför vet jag att han hör även min bön.

Paul Du min kära vän jag kan inte bli utan att tänka på dig och de kvällar vilka vi ha tillbringat tillsammans. Ack, om jag skulle få uppleva den tiden om med dig alla dessa dagar, kvällar, timmar och stunder, ja, jag skulle vara den lyckligaste människa här på jorden då. Varje kväll före jag lägger mig, så börjar jag drömma om dig ich den första kvällen nej - först tänker jag på den stunden då jag såg dig här, då visste jag inte ännu att jag skulle bli bekant med dig på samma kväll. Sedan om kvällen då vi blevo bekanta med varandra och sålunda i rad om alla kvällar, som jag tillbringat i ditt sällskap, ända till den sita kvällen. Ack, den kommer jag bäst i håg, ack, hur härlig den var och ljuv. Paul min vän, är det orätt om jag säger att jag älskar dig, jag gör det, varför skulle jag annars tänka så mycket på dig. Ännu nu, när du har varit så länge, länge borta från min åsyn, nästan en hel månad. Jag är nog sådan som säger att jag älskar om jag bara hyser lite intresse mot någon, men tror att det är allvarligt nu. Jag älskar dig min vän, jag längtar efter dig, ack du är min enda tanke nu. Min vän, min vän vad Du var god och mild mot mig, fast jag ofta lite retade dig. Aldrig, aldrig kan jag glömma dig, om jag ändå skulle göra det så är det därför att jag vet, att du inte hyser någonting mot mig, och om du skulle ta den allvarliga stegen. Då skulle jag försöka glömma dig bara för din lyckas skull. Min vän, min vän är du, jag kallar dig till min vän, för dessa 2 korta och innehålla så mycket ömt kärlek, då jag uttalar dem. Till återseendet min kära vän, glöm inte din Miriam.

14.9.27.

Hocku olin kanssasi eilen illalla. Tapasin sinut kirjastotalon luona. Seisoin Hilkan kanssa siinä kulmassa ja tulit tykömme. Pyysit sitten tulla kanssani. Hilkka meni Nymanin kanssa. Miten myöhään olin kanssasi taas ½ 12 saakka. Men vad jag märker att jag har helt och hållet glömt dig eller rättare, min kärlek har dött till dig. Jag kände inte mera lust att bli kysst av dig och omfamnad. Men du var ändå så rar och jag har ju älskat dig så mycket. Ack jag kommer i håg allt och du tycks också minnas därför - för vår gamla kärleks skull lät jag dig kyssa och omfamna mig. Men kanhända att den kärleken ännu skulle kunna grada upp. Men jag kan inte glömma Paul och för hans skull försökte jag då glömma dig och jag lyckades i det, åtminstone för en tid.

Paul, sinä olet usein ajatuksissani, mutta sinä olet niin kaukana ja kun en saa nähdä sinua usein ties milloinka, niin koittaisin unhoittaa sinutkin, mutta tiedän etten onnistu siinä. En ainakaan tähän mennessä ole vaikka olen ollut muidenkin kanssa. Niin ne ihanat hetket muistuvat mieleeni usein ja sinä niiden mukana. Tunteeni eivät ole muuttuneet vielä, olen sinun. Kummallista miten minun piti tuleman tuntemaan sinut ja että välimme olivat senlaiset. Oliko se Jumalan tahto sekin. Liekö tiemme yhtyvät milloinkaan, sekin on Jumalan kädessä. Hän kyllä ohjaa kaiken parhaiten päin täällä maailmassa.

Nähin Sundström'inkin eilen. Kun seisoimme siinä kulmassa niin he merssivat koko J.T.R. korp. koulu ohitse. Sundström huomasi heti minut ja sanoi jotain Rotkirch'ille hänkin katsoi ja rupesi heiluttelemaan. Miten herttaisia olivat.

12.9.37.

Eilen olin Sunsdström'in kanssa. Muuten erittäin hauska ilta hänen seurassaan. Han är sen omöjlig på allt sätt. Tulin Kinosta päin Hilkan kanssa eilen, nähin hänet kyllä mutta en ollut huomaavinani. Då ropade han "Miriam" och kom genast till mig. Vi följa då Hilkka hem genast. Han talade hela tiden om kärleken till mig. Men jag - jag kunde ingenting annat än skratta ut sådant tal, men han blev riktigt ond på mig och sade att jag retar honom, att jag får ännu få se vad följden blir. - Vi sutto på strandparken nästan en timme. Han smockade mig så förfärligt på ögonen, munnen och överallt. Han bet mig på kinden 2 gånger så att jag har blåa märken kvar där och så har jag ännu på halsen. Han är nog söt också på sitt sätt - -

- När vi kom å följa Hilkka så träffade vi Hocku vid bibliotekshörn. Vi blevo och tala med honom Sundström ville hela tiden bort men jag gjorde riktigt harm åt honom och talade bara med Hocku. Men han stackars var så full. Han har supit så förfärligt nuförtiden. Varför - varför gör han det. Hocku du var så söt fast du också - - - - -

- - Sundström duar mig, är det inte tokigt. Jag har inte gett lov till det, men han gör det ändå och vill att även jag skulle dua honom.

Jag får inte bli kär i honom nej - men jag kan bli, han var så hemskt söt i går kväll. Jag tycker om då han kallar mig på namnet. Mitt namn klinger så vackert då han säger det, liksom det skulle innehålla ömt kärlek. Han, han säger att han älskar mig - är det sant. Han talade om förlovning och allt möjligt, men jag kan inte ta på allvart någonting, jag skrattar bara åt sådant tal. Men därför retar jag också honom. Men - nåja.